En till vinter

På femte våningens fönster låg tunna täcken av frost imorse. Klockan hade inte blivit mycket, men hade låtit dagen göra sig hemmastadd. Gatans asfalt lät sig omfamnas av halka. Luften blev vit av andetagen.

Några snöflingor landade på en axel en stund senare. De sopades bort. Hann inte reflekteras över. Hade inte tiden.

Tiden har gått. Det har blivit vinter. Ytterligare några minuter har blivit till en månad, till en passerad höst. Det är den 19:e idag. I almanackan har det gått 17 månader, ett år och fem månader. För mig är dået fortfarande ett nu.

Imorgon ska jag lägga en ros på din grav. Jag saknar dig lika mycket idag som alla dagar.

Jag önskar så att du hade varit här och mött mig när jag kom hem.